The return to the Mountains of Madness

Vi tog en bil fullpackad med varma kläder, alkoholhaltiga drycker, galna människor, ett outtömligt förråd av bögskämt och begav oss norrut. I fordonet samsades jämtar, dalmasar och en flicka från gnällbältet som om de vore av samma folk. Uppe i fjällen släppte de flesta hämningarna och vem som ville ligga med vem blev egentligen aldrig utrett.

(men dom flesta tror att det var Joels fel)

Det åts, det dracks, det spelades rollspel, det åktes skidor, snowboard och någon form av telemark. Det var en lycklig tid, med roliga dialekter och en lätt avundsjuka över en kvinnas skidteknik.

De fyra vännernas band till varandra stärktes genom en glad lek av kull och grillande av döda djur.

(Lars väntar på att få förtära restprodukter av kött)

(Hungern har gjort Joel och Demonen sinnessjuka)

Det var en trevlig helg med vackert väder och minnen som inte ens kognitiv terapi kommer hjälpa emot. Tack så hemskt mycket Demonen, Joel och Lars för en toppen resa. Jag har förövrigt skyddad identitet nu och har tagit ut besöksförbud mot er era jävlar!

I rollerna:

Demonen aka Niklas aka altanernas nemesis

Joel, mannen, myten, putsarfisken

Lars, den arktiska kamelen

The Divine Miss J, härskarinnan över dem alla

Och sist men absolut inte minst:Fjället

Allmän dyrkan

Om någon av er har lite tråkigt och vill roa er med att bli förundrade,avundsjuka och allmänt lyckliga av fina målningar.
Titta in här http://bokkei.blogg.se/



Detta är Mia, Osthyfwel Queen of Fluff. En av mina äldsta vänner från mörka Norrland. En kvinna med talang utan dess like.

Angående jobbets äckliga kaffe.....

10:15 on a Saturday night...

The Cure i hörlurarna och en förbannelse muttrandes mellan läpparna.

Klockan är sent och varken jag eller mitt huvud vill sova. Ignorera föregående mening. Jag vill väldigt gärna sova men mitt huvud håller inte med. Tankar tumlar omkring där inne som fulla fjorton-åringar på en fredagskväll och sömnen hålls effektivt borta. Mina funderingar är egentligen ingenting alls att hållas sömnlös över. Inga genialiska eller komplicerade frågor här inte.

Vad ska jag göra i morgon på jobbet?
Varför avlar man fram hårlösa djur egentligen och borde jag köpa en?
Vad hette nu den där människan som jag gick lågstadiet med?
Kommer spelandet gå bra i helgen?
Etc etc.

Med en suck går jag ur en varm säng, sätter mig ner vid en dator. Krafsar ner några rader fyllda med frustration och hoppas på bättre lycka när jag återvänder till sängens ihopvirade lakan.

And the tap drips
Drip drip drip drip drip drip drip drip...

Manliga män del 2

Jag har suttit och slösurfat på morgonen och kikat på några av de män som har fått mitt hjärta att slå lite snabbare och mina knän att bli lite svagare inom musikvärlden.

Jag presenterar härmed The Divines Miss J's önskelista:

Herr Reznor gör att jag blir en liten stammande flicka med rodnande kinder. Att han är 2 äpplen hög spelar ingen roll. Ge mig



Dillinger Escape Plans nya sångare Greg Puciato må inte vara någon Mike Patton. Men vad spelar det för roll när pojken är i min ålder och ser ut som han gör?



Queens of the Stone Age's Josh Homme. Mannen som bevisar att ginger kids inte bara är onda, de kan vara förbannat heta också.


Ok, jag vet att han ser ut som en slymig tysk porrskådis från 70-talet men det är fan något med denna röst och denna stil. Jag är smutsig.

Ja det var väl topp fyra. Nu behöver jag en kalldusch.
Tata kittens

En studie i sociala samanhang

Jag har på sista tiden blivit mer och mer asocial Vilket jag tycker är helt i min rätt, jag har trevliga människor i min närhet som inte alls håller med om detta. Dom har fel men jag älskar dom trots det.

Jag njuter av att sitta och läsa i en tom lägenhet. Skriva småsuspekta skräcknoveller som urartar till äventyr som antagligen aldrig kommer att spelas. Kika på film utan att höra någon kommentera handlingen. Spela Fallout 3 i 5 timmar utan att märka att tiden har flugit iväg. Teckna tattueringsidéer som aldrig kommer hamna på hud. Jag trivs här. I min stökiga, kaotiska lägenhet. I mitt lilla fort.

Jag har beslutat mig att bli en excentrisk enstöring. Kanske börja kommunicera med omvärlden i gamla hederliga brev? Dra en Lovecraft och skriva över 100 000 brev? Eller kanske en oldie but goldie? Bli den galna kvinnan med massa katter. Tiden får utvisa vad som sker.

Jag var ute och tränade på omvärlden i fredags. Jag beslutade mig för att offentliga platser är oftast otrevliga. Jag håller mig till lägenheten. Men vännerna var rara som vanligt. Ni kan kanske få ett par brev av mig. Om ni lovar att skriva tillbaka.

Jag om ca 40 år

Cautionary tale