10:15 on a Saturday night...

The Cure i hörlurarna och en förbannelse muttrandes mellan läpparna.

Klockan är sent och varken jag eller mitt huvud vill sova. Ignorera föregående mening. Jag vill väldigt gärna sova men mitt huvud håller inte med. Tankar tumlar omkring där inne som fulla fjorton-åringar på en fredagskväll och sömnen hålls effektivt borta. Mina funderingar är egentligen ingenting alls att hållas sömnlös över. Inga genialiska eller komplicerade frågor här inte.

Vad ska jag göra i morgon på jobbet?
Varför avlar man fram hårlösa djur egentligen och borde jag köpa en?
Vad hette nu den där människan som jag gick lågstadiet med?
Kommer spelandet gå bra i helgen?
Etc etc.

Med en suck går jag ur en varm säng, sätter mig ner vid en dator. Krafsar ner några rader fyllda med frustration och hoppas på bättre lycka när jag återvänder till sängens ihopvirade lakan.

And the tap drips
Drip drip drip drip drip drip drip drip...

Manliga män del 2

Jag har suttit och slösurfat på morgonen och kikat på några av de män som har fått mitt hjärta att slå lite snabbare och mina knän att bli lite svagare inom musikvärlden.

Jag presenterar härmed The Divines Miss J's önskelista:

Herr Reznor gör att jag blir en liten stammande flicka med rodnande kinder. Att han är 2 äpplen hög spelar ingen roll. Ge mig



Dillinger Escape Plans nya sångare Greg Puciato må inte vara någon Mike Patton. Men vad spelar det för roll när pojken är i min ålder och ser ut som han gör?



Queens of the Stone Age's Josh Homme. Mannen som bevisar att ginger kids inte bara är onda, de kan vara förbannat heta också.


Ok, jag vet att han ser ut som en slymig tysk porrskådis från 70-talet men det är fan något med denna röst och denna stil. Jag är smutsig.

Ja det var väl topp fyra. Nu behöver jag en kalldusch.
Tata kittens